Respekt

Igår hade vi överraskningsfesten för min älskade far. Ty han har fyllt femtio.

Igår höll jag ett litet tal för min älskade far. Ty han har fyllt femtio.

Igår såg jag min älskade far tårögd för första gången. Ty sanningen kan mer än att såra.

Det var lite fräckt faktiskt. Det berör alltid om sanningen är rörande, om man kan få ur sig sanningen. Jag hade tänkt lägga ut talet på bloggen men bestämde mig för att det är fars, då han ramar in den och har den i hemmet i alla framtida tiders tider.

Jag älskar min familj och min släkt, oyieee, helt underbar är den.

Äh, förhoppningsvis hittar jag någon att älska själv nån gång lagom efter lumpen, sisådär som en blixt från en klar himmel, det vore coolt. Jag vill ge kärlek, men först vill jag finna den person som för mig rapar guld och fiser solsken. Tja, bara ett sätt att uttrycka ovillkorlig kärlek på. :)

Fast att någon skulle ta mina rapar och fisar som guld och solsken är nog bara att ge upp på. Det är liksom lite svårt.