Vad tänker andra på när man tänker på vad de tänker på

Att vara fundersam är roligt. För allting tåls att funderas kring. Häromveckan när jag gick där tidigt på morgonen med radion pendlandes mellan Rix FM och Mix Megapol så spelades låten "River of Dreams" av Billy Joel, den satte sig i huvet och när jag kom hem satte sig även hans "We didn't start the fire" på ungefär samma ställe, om än nu i efterhand lite mer eftertänksamt placerat. Den sist nämnda låten bygger ju helt och hållet kring att världen ständigt är i rörelse, människors hjärtan brinner och det har alltid varit så. Så länge det finns liv finns det hopp, kärlek, sorg och tro. Den berörde mig på något knepigt sätt. Lite halvluddigt sätt till och med. Jag började fundera förstrött kring att vartenda människa faktiskt är sin egna värld, oändligt stor och oändligt betydelsefull. Hur folk ser på sin värld, sina händelser, sina egna känslor. Om man låter det gro i bakhuvudet att alla människor har en minst lika spännande världsbild som en själv, så blir det lite, lite, lite lättare att förstå sig på mänskligheten. Att kunna vara ödmjuk, öppen för olikheter och mer eller mindre förstå varför människor agerar och känner som de gör.

Jag drog även slutsatsen att det är ofrånkomligt att mänskligheten nått så långt som den trots allt har gjort. När man tänker tillbaka på tidigare homo sapiens så ser man oftast en bild av "människor" med spjut som inte verkar ha något annat i huvudet. De kanske inte har lika mycket bakgrundsinformation och annat som vi har, men annars så borde det rimligtvis vara så att lika mycket försiggår i deras huvuden. Rättare sagt, att de ställer sig lika många frågor som vi gör. Det är ju trots allt frågorna som betyder något, utan att fråga så kan man aldrig börja söka efter svar. Men det fick åtminstone mig att tänka till lite. Vad hade de exakt för drömmar? Vad var kärlek förr i tiden? Kärlek vid första ögonkastet? Mål i livet, förutom att överleva. Är vi människor för att vi kan drömma om annat än att överleva?

Ah, måste sova nu så jag orkar upp imorgon. Får skriva mer imorgon och övermorgon, för därefter så blir det sova i fuckin' tio nätter i rad i skoghelvetet.