Höststormar får en att fundera

Det är så underbart med höststormar. Ja, det må vara lite kyligt ute och man kanske har lite problem att vistas i varken regnet av vatten eller löv en längre stund om man inte är väldigt påpälsad, men ändå. Det är något magiskt med dessa stormar, en sorts lugn som bara kan infinna sig mitt i alla känslor av trötthet under höst, deppression eller som för min del då lycka. Det är paradoxalt nog en av dessa saker jag anser som vackra som får mig att känna mig mest ensam. Hur underbart hade det inte vart att ha nån att krypa ner framför brasan med när man hör vinden vina och träden piska av tidigare nämnd vind? Men, jag har nog skrivit det lite väl många gånger, Carpe diem, det händer när det händer, eller kanske hon händer när hon händer.

Om jag helt plötsligt, från ingenstans, kommit över en rejäl summa pengar hade jag rest någonstans direkt, "det stora äventyret", ett av många åtminstone, skulle få påbörjas men dessvärre hade det behövts avbrytas rätt snart, eftersom lumpen påbörjas i februari. Kanske lika bra att komma över pengarna senare i livet, och därigenom få möjlighet att uppleva. Men egentligen, krävs pengar för att verkligen leva? Jag vill inte vara beroende av pengar, men paradoxalt nog är ända sättet att inte vara beroende av dem att ha mer än man behöver.

Nu får det nog bli en kopp te, nyponte, och med den varma drycken i hand kanske fundera lite mer med ljudet av hösten i bakgrunden.