"Va, tycker du att du är bra på att skriva?"

Jag diskuterade med en vän angående det här med att skriva. Om spel just då, men det passar bra in överlag på just skribentliv. Han såg paff ut när jag sa att jag tycker jag är bra på att skriva, och det fick mig lite fundersam.

Jag tycker om att skriva, och jag är nöjd med det jag skriver, även om jag vet att det inte är det bästa som finns. Om man inte tror på det man gör, vad gör man då? Det är egentligen så när det gäller allt. Det kanske är därför jag är bra på att ta kritik på det jag skriver, för att jag tycker om det jag gör och hur jag gör det. Jag är ständigt öppen på förslag för att förbättra det jag gör.

Det sägs att man måste vara sig själv, men samtidigt är man sig själv på olika sätt med olika människor, och det är inte förräns man är med flera och inte kan anpassa sig det minsta som man faktiskt är den man är. Inte för att man måste ta på sig en roll vid varje möte, men man pratar inte om samma saker, tar inte upp samma funderingar och är helt enkelt inte likadan när man möter personer en mot en.

Det är väl därför det inte går att placera människor i fack, för det är lite jobbigt om varje person ibland kan passa i alla fack.

Sen på tal om nåt helt annat...

Jag har inget emot mitt utseende förräns jag börjar skratta, då får jag en dubbelhaka, som jag hatar. Mina vänner är onda, för de får mig att skratta. Tur att man ska in i lumpen så man inte behöver vara så glad, plus att när man väl är klar med lumpen och är glad efteråt så kanske herr Haka inte har en tvilling.