Kärlek är så jävla vackert

Min bror är kär och min syster är kär och mina vänner är kära och jag sitter förstrött och ser på hur kära alla är och känner att "shit, det vore skoj att känna så" och nu misstänker man säkert att jag är avundsjuk. A tiny bit, möjligtvis, men framförallt så mår jag bra. Om man för en sekund blundar och bara tar in den värme de utstrålar, eller den kärlek så att säga, utan att tänka på sig själv, så mår man bra.

Jag skulle kunna offra min egen kärlek för att alla i min närhet skulle känna så själva, och då bara andas in den energi och lycka som de avger. Ett leende från en förälskad är så äkta och innerligt att man om man tillåter sig så blir man alldeles till sig. Man måste sluta tänka tankar som: "Om det ändå vore jag som kände så" och istället glädjas.

Helt allvarligt, just nu är jag så extremt glad. Jag skulle kunna springa omkring i vilken stad som helst och bara sjunga låtar jag älskar, men hoppas att ingen hör mig, inte för att jag skulle skämmas utan för att de skulle få huvudvärk.

Jag har spekulerat kring att jag vill bli rik, måste våga, måste göra det som måste göras men samtidigt skrattar jag för mig själv när jag inser att leva är så underbart i sig. Bara man tar varje sekund för vad den är.